Huset på höjden

En annan säng en annan mig

2010-10-31T18:31:00.000-07:00

är hemifrån och ensam igen. Ligger här halv tre och lyssnar på musik. Gillar hösten och saknar alla som inte längre finns hos mig. Alla som jag älskat och alla som inte längre passar in. Alla relationer som gick åt helvete. Slickar alla sår i min ensamhet. Vårdar alla som jag älskar så djupt.

jag blev så trött på mig själv
jag blev så destruktiv
och du fick inte följa med
jag har en situation
med ett annat liv
och du har ingen del i det

Jag är någon ny. Kan något nytt. Är kompetent och duktig. Har blivit vuxen. Jag saknar ingenting och jag vet att lyckan är en liten hand i min. En kvarglömd läxbok. Min älskades andedräkt mot ryggen. En varm mule mot min kalla kind. En lön på kontot.

Men så kryper jag tillbaka in i mitt hål. Fräser och skriker. Vrålar i min ensamhet. För att min ångest äter upp mig. För att jag har en son som jag aldrig fick lära känna. För att jag hatar dig. För att livet alltid gör mig besviken.

Jag behöver inte alltid vara lycklig. Jag behöver tänka svarta tankar. Jag behöver vara mig med allt vad jag är. Jag är inte du. Vill inte vara det. Bara mig själv.

Till dig

2010-06-16T14:37:00.000-07:00

Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln
för att stoppa om dig inatt.
När du somnat så byter jag täcket mot mig själv
och vilar på min hemlighet.

Jag kör förbi då och då.
Blickar ut mot dig. På andra sidan skogen.
Vid lilla kyrkan. Med en pappa som granne.
Med små bilar på din grav.
Jag sväljer och tittar bort.

Åker inte längre dit. Till dig.
Har blivit som hon jag föraktade.
Hon som lät lillans grav vara.
Hon som jag trodde hade glömt.
Idag vet jag att hon aldrig glömde men att verkligheten
blev för knivskarp av en liten gravsten.

Han åker dit. Till dig. Lägger dit en bil.
Sopar bort löv.
Ber aldrig mig att följa med.
Åker själv i regnet.
Tänder dina ljus och tröstar sin egen sorg.

Jag sitter kvar här hemma.
Skriver alla orden jag skrivit förut.
Om dig. Om mig. Om oss.
Skriver alla sidor i våran bok.
Föraktar min svaghet. Vårdar min styrka.

Jag ska komma snart.
När jag hittat min kraft. Den jag tappade den där höstdagen.
Nu när verkligheten gör så förbannat ont.
Svider och skakar mig. Får mig att springa snabbare.
Men jag kommer snart. Med små leksaksbilar.
Små blå blommor. En ballong. Ett tungt hjärta.
Jag sitter där och undrar om du ser mig.
Om du fryser.
Hur du har det.
Om din kista fortfarande är vit.

Alla tankar. Alla dagar. All stunder.

Alla dagar som bara går...

2010-06-08T10:26:00.000-07:00

passerar och förändrar mig lite i taget. Alla om och men och varför. Alla fina stunder med er. Med skratt och leenden och minnen som formar mig. Hur jag blev den jag är idag. Med alla mina fel och brister men också med allt som gör att alla ni som finns här älskar mig.

Jag är tacksam för alla stunder. Så tacksam för alla ögonblick. Han och jag och en kyss i nacken medan barnen leker här intill. Hon och jag i en bil på väg någonstans. Jag och alla barnen och en älskad kollega på en brygga i ett solkysst sörmland. Mamma och jag en kort stund. Jag och hans syster utanför en kyrka en kall vårdag. Jag och pappa i stallet. Han som kan allt. Jag och den lilla tjejen som blivit stor i skogen på varsin hästrygg en försommarnatt. Den lilla sonens hand i min utanför stora sjukhuset. Hon som alltid orkade lyssna på jobbet. Eleven som hjälpte mig att rätta alla proven. Han i klassen som sa att jag är den bästa personen i världen. Alla små som slogs om att få sitta i mitt knä. Stora hästen som tryckte mulen mot min tårdränkta kind. Han som hjälpte mig med pengar när jag behövde det som mest. Utan att känna mig. Men litade på mig. Hon som skrev att hon är tacksam för att jag finns i hennes internetliv. Jag känner likadant.

Alla ni som förgyller mitt liv.

Tack.

Kastar ut mitt hjärta igen...

2010-06-01T14:13:00.000-07:00

Vem tröstar dig
då ditt inre är fyllt av en sorg
som du inte rår på
Vem lyssnar till dig
när bruset från livet är högre
än du vill förstå


Som så många mörka nätter är denna lång och ödslig.
Sommarljuset är långt borta i gryningen. Jag väntar på
att solen ska gå upp och jag ska kunna blanda
mig med alla andra. Flyta in. Vara likadan. Inte sitta
här inatt och känna som om jag står utanför myllret. '
Annorlunda. Märkt av många svåra stunder och
bränd av många brustna relationer.
Jag som tror att allt blir bra.
Att alla har hjärtat på rätt ställe.
Ibland så kämpar jag så för att räcka till överallt.
Men jag gör aldrig det.

Tror att novembernatten förändrade alla. Inte bara mig.
Att han berörde en hel värld.
Att ni förstod. Att min sons liv inte var förgäves.

Allt gick tillbaka till hur det var innan. Innan han som aldrig kom.
Innan han blev pappansom inte orkade.
Mamman som lovade att alltid minnas.
Jag sitter här denna sommarnatt.
Alldeles ensam. Med ett liv fyllt av kärlek men
också år av besvikelse.

Vi står här du och jag. Påverkade av honom.
Sammanbundna av kärleken till varandra.
När livet gör mig besviken finns du där.
Varm. Underbar. Stark. Vi blev oss tillslut.
Efter alla år förstod jag att det vi skulle vinna var
inte lycka eller pengar eller vänner.
Det var varandra. Att vi skulle sitta på en strand tillsammans.
Mina tårar och dina trygga händer torkande mina kinder.
Min oro och din styrka.
Min bräcklighet och din klokhet.
Min kraft och din besvikelse.
Mina drömmar och din verklighet.
Min verklighet och din sanning.

Jag är din. För alltid. Du är min.

Vinter som hänger sig kvar...

2010-02-12T03:47:00.000-08:00

och hela jag drömmer om våren.
Om knoppar och sol.
Om promenader.
Om något nytt.
Jag vissnar sakta i kylan och mörkret.

Ibland kryper sorgen nära inpå...

2010-02-11T22:52:00.000-08:00

När man trott sig vara på den säkra sidan. Ett litet barn till. En lillebror med trasigt hjärta som gick bort för en vecka sedan. En familj som våran, som din, som alla andras. De berättade på min dotters skola, mormor var med. En liten storasyster som höll för öronen och inte ville höra.

Jag känner med er. Som jag aldrig lärt känna. Ni bor där tre hus bort. Ni har en dotter och en son. Så det ogripbara att lillen aldrig fick följa med hem. Att ni liksom jag fått uppleva hur liten en kista kan vara. Jag har inget att säga er. Mer än att jag känner små spår av eran hjärtslitande sorg. Att jag minns en iskall novemberdag och en rullstol. Blickar, när andra ser på en. När de ser att allt det där som bygger upp en människa har dött. Jag var tom. Ni är tomma.

Vägen tillbaka är tuff. Man blir aldrig hel. Men skalet kommer tillbaka och blir stenhårt. Inget kan rubba. Inga elakheter eller motgångar. För överlever man så blir livet annorlunda.

Jag håller era händer fast ni inte ser mig. Jag hjälper er att bära sorgen. Jag tänder mina ljus här, tre små röda hus bort. Jag skriver ett brev till er, ett brev om sorg och lyckan att ha fått ett barn och det obegripliga i att älska någon som inte längre finns.

All min kärlek till er.

Erkänner, jag är en hästnörd

2010-02-08T23:50:00.000-08:00

Så är det bara. Och så har jag upptäckt att ett ganska långt riduppehåll gjorde mig till en bättre ryttare. Jag är stadigare, mjukare och modigare. Sköt, rid och fixa till. Ingen tid för att fundera.

Hästen går bättre och bättre och jag känner mig mer och mer samkörd med henne. Vi är ett team hon och jag. Idag går vi mot högre hopphöjder. Vill ni se oss? Gå in på Youtube och sök efter Naminika.

Jag har ett före/efterinlägg som visas om ni frågar

2010-02-04T02:05:00.000-08:00

Är inget naket men bikini så jag vill gärna bleka mig i fred innan sommaren. Fåfängan drog tag i mig tyvärr. Men fråga här under så lägger jag upp det en stund.

Nostalgi

2010-02-03T04:09:00.000-08:00

Så blev jag 16 igen. Och 20. Innan barn. Före allt annat.
Spelar broder daniel och Kent.

Hångel och utomhusfester. Missade bussar. Kalla parkeringsplatser i november. Nattbuss till Tumba. Nyår på döbelnsgatan hos någon vars namn jag inte minns. Tårar och kärlek. Vänner och sena nätter. Glad att jag fick vara där och lycklig för att det är över. Fester på andra sidan stan hos några vi aldrig träffat. In på spy bar. Efterfester. Gin och tonic. Det underbara i att skita i allt. Dans på högtalare.

Och nu. Snart 30. Vuxen. Med koll. Med barn. Räkningar. Tidiga kvällar. Gäspningar på krogen. Vuxna kompisar. Tid för reflektion. Jobb. Ansvar. Att trivas med sin tillvaro. Kanske det värsta av allt är att trivas med att ha krossat alla ´aldrig någonsin´ jag byggde upp som tonåring. Att inte sitta i ett fönster med en cigarett en söndag. Att acceptera att tiden går.

Vill ni se en före och en efterbild?

2010-02-03T03:54:00.001-08:00

Det här med viktminskning

2010-02-01T23:27:00.000-08:00

Har ofta läst och hör om kompisar som kämpar med vikten. Jag har haft stora turen att ha den typen av ämnesomsättning som blir högre med åren. Nu som snart 30 rinner allt av mig. Med skadat knä har jag fortsatt rasa i vikt. Vill ni veta min hemlighet?

Jag är sjukt aktiv. Jag rör på mig hela dagarna. Jag mockar boxar, hämtar barn som jag drar hem i pulka. Rider hästar. Bär vattenhinkar. Pulsar i djupsnö. Och jag äter. Allt. Mac Donalds, choklad, bananer, dricker kaffe. Äter fullkornsbröd. Viktigast av allt, jag äter det jag är sugen på för det är det min kropp behöver. Jag äter precis det jag vill ha just då. Jag tror på allvar att jag hittar den gyllene nyckeln till en sund kropp. Att inte kämpa emot och att inte kämpa för att bli smal utan att istället vilja vara stark och sund.

2008 vägde jag 70 kilo och hade M och 29 i jeans

2010 väger jag 56 kilo och har XS och 25 i jeans

Bara sådär

Sen sist...

2010-01-29T01:35:00.000-08:00

har hästparken bytt skepnad.

I stallet finns såklart bebis (den ponnyn stannar här)

Naminika, mammans egna häst e Chess.

Och b-ponnyn Boris. Vit, ny och alldeles ljuvlig.

Idag finns alla mina tankar hos Malins familj...

2010-01-26T01:41:00.001-08:00

jag hoppas och önskar och vet att pappa och morfar och livskamraten Yngve snart mår bra igen. Lika trasigt som min sons hjärta var, lika helt ska eran älskade pappas bli. När livet är svårt och mörkt och allt sedan blir bra igen så är det så mycket vackrare än innan.

Jag vet hur det känns. Jag gör verkligen det. Känslan av att inte kunna påverka. Men jag vet också att allt kommer gå bra. Att John och morfar har så många äventyr kvar.

Mina varmaste tankar och all min styrka till er idag

Dag ett, nya jobbet

2010-01-25T02:49:00.000-08:00

Gör jag i skjorta från Frank Dandy och levis 603. I bakgrunden skymtar mitt tvättprojekt.

Ett nytt liv börjar

2010-01-21T23:07:00.000-08:00

Något helt nytt. Som jag aldrig trampat runt i förut. Att bli utvald, att få fina ord skrivna om sig själv. Att få sådan kärlek som jag blivit överöst med denna vinter.

TACK. Tack fina Lena för all hjälp. Tack alla som ställde upp när jag låg ner. Tack Erik och Jan-Eric för era vackra fina ord om mig. Tack styrelsen på min nya arbetsplats för förtroendet. Tack för att ni gav min chansen bland alla som sökt. För att ni tror på mig.

Jag har fått ett jobb. Mitt i finanskriser och katastrofer. Jag är så glad. Livet kommer med det man behöver om man bara sätter tillit till att det bästa är det man inte kan planera.

För länge länge sen var jag så sårad av någon jag litade på. Men jag skakade av mig och lovade att aldrig igen gå tillbaka dit, till hur det var innan. Att välja mina människor med omsorg. Att vara lojal mot de jag älskar. Det är jag. Det ger utdelning också, att aldrig någonsin vara ensam är en fantastisk känsla. Att på en nyårsafton 2009 se sig omkring och vara omringad av de finaste vänner jag kunnat önska mig. Att veta att vi alltid kommer att vara vi. Att skratta tills man gråter. Att älska deras barn som mina egna. Jag vet att jag är lyckligt lottad. Det finns så mycket kärlek här.

2010-01-07T04:15:00.000-08:00

Jag har något stort på gång.
Idéer.
Planer.
Min dröm.
Stora visioner.

Jag lånar annans ord för livet just nu

2010-01-07T00:48:00.000-08:00

varje morgon kollar jag
att inte någonting har hänt
på TV var allt som det ska
börsen föll med nån procent
det är smällar man får ta
jag undrar hur det skulle kännas
jag undrar skulle jag bli glad
om nånting någon gång skulle börja brännas

text Stefan Sundström

En månad av mörker...

2010-01-04T01:48:00.000-08:00

så kom det ett nytt år. Jag tog tre djupa andetag och skyndade genom en jul, en vinter, ett nyår. Alla dessa dagar som bara passerar och påminner mig om att jag varje dag bryter mitt löfte till mig och er alla runt omkring. Att ta vara på det som betyder något. Sekunder.

Istället krashar jag fram och tillbaka. Tappar lusten. Skadar mig illa i stallet. Orkar inte.

Dagarna går och passerar. Stressen äter upp mig. Jag blir liten och tappar bort min styrka, den jag vårdat och samlat till mig. Sitter hemma och stirrar. Känner hur kroppen sviker mig. Det är rent ut sagt förjävligt att tappa allt igen. Att be om hjälp. Att krångla sig fram bland det som brukade vara självklarheter.

Men jag känner sakta styrkan komma tillbaka till mig. Små små steg. Så små att jag knappt märker dem. Man kan inte lägga sig och ge upp.

Så ni som mailat mig under tiden. Tack. Jag är inte död. Bara lite skadeskjuten. Sparkad av en häst. Skadad av stressen.

Allt eller inget. Sådan är jag.

2009-11-24T22:15:00.001-08:00

Jag kastar mig in i saker med hela mig. Hoppar in i leken. Som exempelvis bloggen, nu jäklar skulle det bloggas och jag ploppar ur mig 3 inlägg om dagen och så vips inte ett inlägg på länge.

Hästar. Har flera. Rider varje dag innan jag en dag... nada. Inte en timme till på hästryggen. Förrän nu. En häst, två hästar och nu TRE hästar. Kunde inte ens se på en häst innan mina egna kom.

Jobb då. Inte en jobbad dag på sju år. Sen kommer ett nytt jobb och nu är jag där jämt. Får beröm och trivs.

Men jag har accepterat det här. Slutat att försöka ändra på mig. Gillar mina egenheter. Det är okej att vara så här. Det har sina fördelar att göra som jag gör. Det finns inga rätt och inga fel. Min make brukade vara irriterad på mina nycker, hit och dit och runt en liten bit. Men nu tycker han att det är bra. Jag har min passion, mina drömmar ett driv.

Det är fredag...

2009-11-13T10:14:00.001-08:00

en så efterlängtad sådan. Jag ska vila, umgås med mina vänner och bara ladda upp.

Ljusen brinner här hemma...

2009-11-12T14:10:00.000-08:00

ett för varje år. Hela november. Vi väntar inte, inga adventsljus numera. Bara små lågor som brinner av längtan.

2009-11-12T05:22:00.001-08:00

om du repar upp historien
fast den är så dum
om att klia tills det blöder
på en och samma punkt

små små glimtar ur livet

2009-11-12T04:30:00.000-08:00

när allt stannar. Jag sitter här och har allt jag önskat mig och lite till. En examen. Forskningseminarie imorgon. En frisk vältränad kropp. Friska vackra barn. En make som hämtar halm till mina hästar mitt i natten. Ett vackert hus.

Det är nystädat hemma. Doftar clean cotton och brinnande ved. Köket är färdigt. På övervåningen skrotar min dotter omkring. Ur högtalarna strömmar musik.

Jag fryser tiden och tar en bild med datorn. Mest för att det är vackra små tidsdokument. Att bläddra fram i datorn om några år när kanske allt ser annorlunda ut.

Nackspärr ännu?

2009-11-11T00:59:00.000-08:00

Vrid på nacken vetja

2009-11-11T00:43:00.000-08:00

så får ni se en liten glimt från framridningen från senaste hoppträningen.

Förstår ni hur stolt mamma jag är? Alicia är 7 år. 7 år. Hennes ponny är 3 år. Så här ser det ut.

Båda damerna blir överösta med beröm. Naturbegåvning till ryttare och elitponny.

För första gången på evigheter

2009-11-11T00:13:00.000-08:00

Dagens johanna.

Skinnbyxor, oversized tröja och nitade boots.

Håret i tofs för jag orkar inte fixa det. Ansiktet sminkfritt bara för att jag faktiskt kan leva utan smink, tack gener.

Känns som om det var igår...

2009-11-08T01:41:00.000-08:00

som jag skrev min födelsedagshälsning. Om att han fyllt ett år. Om att han han blev två.

Idag fyller han tre år. Våran Hjalmar. Våran lilla son. Minnen lika klara som om det var igår vi tog farväl. När pappan gick från operation med Hjalmar insvept i en filt. När jag fick träffa honom och ta farväl. Alla beslut. Alla frågor. Det sjuka och svårgripbara med att ens nyfödda bebis inte ligger bredvid en i den där lilla plastlådan. Det svåraste jag gjort i mitt liv när jag lämnade honom kvar.

Så älskade son. Du fyller tre. Vi sneglar på andra barn i den åldern. Funderar på hur du är. Vad du kan. Vem som tar hand om dig. Vi ställer varje dag frågor om vart man tar vägen, vart du tagit vägen. Varje andetag är fortfarande skört. Din storasyster har blivit så stor. Hon läser, skriver och ritar fantastiska teckningar. Din lillebror har lärt sig att säga Hjalmar. Dina föräldrar har insett att sorgen vi lever med inte blir lättare att bära. Den träffar oss som en pil i hjärtat varje stund som livet saktar ner.

Här nere hos oss firas dina syskons födelsedagar med paket och tårta. Din födelsedag förtjänar att firas likadant. Istället tänds tiotals ljus runt om i Sverige för dig. Du fortsätter att beröra så många. Att binda ihop oss. Du finns i vänskapen mellan mig och så många. Ingen tid för löjliga argumentationer längre, vi vet att livet är skört. Att vi måste ta hand om varandra. Tre år utan dig har lärt mig att välja till, välja bort och värdesätta alla som finns kvar.

Vi allihopa, föräldrar, syskon, vänner och bekanta, är så tacksamma för dig. Vi vet att du leker bland ballonger idag. Att en gammelmorfar köpt paket. Att min morbror spelar sånger till dig. Att de ser efter dig tills vi kommer dit du är. Vi vet att vi kan slappna av. Vi känner ingen oro. Vi känner inget hat. Du är inga besvikelser. Du är kärlek. Njut av din dag. Vi åker och tänder dina ljus. Vi lägger dit ditt paket. Vi står lamslagna en stund för att sedan le igen. För även om du inte är med oss så är du hos oss.

Grattis på födelsedagen älskade älskade lilla du.

Vi tar det lite lugnt...

2009-11-04T00:40:00.000-08:00

vi laddar och reflekterar och minns.

Dagarna är lite tyngre när en födelsedag närmar sig men födelsedagsbarnet fattas. Jag hajar till och ser att det är november. Krattar höstlöv och tar fram vinterjackorna. Köper paket till min älskade väns dotter. Äter tårta.

På kvällarna påminns jag varje dag om hur tung vetskapen att han inte är här har blivit. Sorgen blir inte lättare att bära. Jag blir hårdare. Kan skaka av mig det obehagliga och skärma av.

Men som jag skrev. Vi ligger lågt. Vågar knappt andas på varandra innan den 8:e passerat. Vi vågar inte säga hans namn högt. Livet är skört just nu.

Mer kök!

2009-10-30T11:43:00.001-07:00

Vill ni se mer detaljer kanske?
Min supersockel? Kakel?
Och så stora frågan. Ska jag sätta upp mina öppna hyllor som jag köpt? Lutar åt näe.

En första titt...

2009-10-30T01:15:00.000-07:00

mer kommer

Vad vill ni se?

2009-10-24T23:23:00.000-07:00

Bilder på köket? Nya lekrummet som går i vitt, rosa och ljusblått? Mitt och makens nya sovrum med snedtak och lite tidstypiska detaljer som små stycken orginalpanel som vi skrapat fram.

Ja berätta. Vilken hörna ska jag piffa och preppa och för lite fotografering?

Igår blev det en tripp till nacka byggnadsvård. Min älskling gick i timmar och klämde på socklar och lampsladdar. Tydligen lycka i kvadrat för en renoveringsknarkare. Han påstår att allt sitter i detaljerna.

Kram på er & tack för alla fina ord

Jag funderar...

2009-10-23T12:59:00.000-07:00

lite på hur jag ska forma om. Vill flytta lite inlägg till gamla bloggen och börja om här. Slut på en era och början på en ny. Jag ska fota mitt kök, mina hästar, mina barn och mitt hem. Skydda de mina lite grann. Inte nämna vid namn.

Jag älskar min blogg. Verkligen.

En liten förklaring...

2009-10-21T04:54:00.000-07:00

a

Jag blev offentlig. Folk hittade hit. Till mina lilla vrå. Min soptunna för alla känslor och min kanal för att få tala med alla er som jag älskar.

Men jag underskattade anonymiteten, den jag tyckt så illa om. Den jag föraktat och spottat på. Så jag la ut mig här. Mig och de mina och delade med mig av oss. Jag gick in i väggen och la ner bloggen. Startade den igen. Trodde att alla var mina vänner. Jag var naiv och dum.

Så jag fick möta människor som läst här och tyckt till och talat om oss. Vänners vänner. Syskons vänner. Barn till bekanta. Människor i den här byn. Funderat och diskuterat. Inte vågat fråga rakt ut, inte vågat möta min blick. Inte heller förstått att min son som inte finns hos mig är min stora sorg, mitt blåmärke som aldrig försvinner. Han är min. Inte eran. Ni har inte rätt att fundera eller spekulera eller diskutera. Han är min.

Så jag låter det vara så här öppet här en stund.

Jag ber er skriva en rad om ni fortfarande läser här. Om det finns en mening att fortsätta . Ett behov av att läsa. Jag har blivit rörd till tårar av mammor som också har en grav att sköta, som när vi fikat sagt att mina ord hjälpt deras sorg och speglat deras väg tillbaka till livet. Jag har blivit stolt när jag inspirerat. Men jag har blivit sårad av alla er som smyger in här och läser, sensationslystet. Ni som tvärtom överskattat eran förmåga av att vara anonyma. Ni som inte förstått att ni lämnar spår. Här i min besökslista med ip-adersser och i verkliga livet i form av skvaller. Ni alla. Ni vet vilka ni är.

Jag är bara mig själv. Lever mitt liv så gott jag kan. Hoppas hinder höga som hus och springer snabbt när livet leker. Jag vaknar varje morgon med en lust att leva. Jag gråter när jag ser barn. Jag sliter för min lön. Handlar lite onödiga saker ibland. Klär mig och våndas över alla åldertecken som jag ser. Hjälper två barn att skala apelsiner. Jag har vänner. Och jag har ovänner. Jag är precis som du.

Jag har ett nytt kök...

2009-10-17T09:27:00.001-07:00

som är färdigt. Och piffat.

Minnen 2008/2009

2009-10-13T05:01:00.001-07:00

Har tittar runt på så många bloggar idag...

2009-10-13T01:36:00.000-07:00

och ni fina vita hem tjejer fixar och donar och slipar och målar. Alla renoverar. Många runt mig har oro för hur alla räkningar ska betalas. Oro för missfall. Oro för vad man ska göra när barnen blir större.

Vill bara påminna alla om att njuta lite av stunden också.

Snart är barnen stora och räkningarna betalda och huset renoverat. Tänk vad man kommer ångra att man aldrig satte sig ner mitt i det ofärdiga hemmet och bara njöt av allt man faktiskt har. Tänk att mina stora 7-åring har varit så där liten. Inte kunnat gå. Bara varit. Nu är hon mer iväg än hemma. Tiden går så fort.

Snart är det jul...

2009-10-13T01:15:00.000-07:00

när plockar du fram första julpyntet?

Vad ska du julpynta med i år?

Vad skapar den rätta känslan tycker du?

Jag plockar fram helgen före första advent. Börjar pyssla några veckor tidigare. Bakade lussebullar igår. Dricker glögg i november. Köper paket redan i oktober.

Och så undrar jag hur ni firar jul?

Vi brukar fira hos mina föräldrar men i år blir det annorlunda. Nu julvakar vi med bästa vännerna och lagar mat tillsammans och firar sedan själva in julen på aftonskvällen. Här ute på landet bland stjärnor och hästar och glittrande ljus.

Mitt sovrum hösten 2009

2009-10-12T02:04:00.001-07:00

håller kvar sommaren och det svala men tar fram fårskinn och lyktor.

Det är helt sjukt hur pretto mitt hem ser ut på alla foton. Ibland kollar på alla husbilder jag har och tänker att gud så fint de där människorna har det hemma. Sen slår det mig att det är mitt eget hus. Nej så ser det inte ut här. Men man kan fota rätt vinkel och rätt delar av sitt hemoch vips har man sitt drömhem.

Mest och viktigast för mig är att hemmet lever. Att det luktar oss. Mjukt och varmt. Sneda trägolv som knarrar och drar kallt. Jackor huller om buller i hallen. Små skor som kastats i farstukvisten. Förstår mig inte på alla som städar bort livet. Det är alla leksaker på vardagsrumsgolvet och smutsiga strumpor på toalettgolvet som visar att vi finns här. Aldrig smutsigt men alltid fullt av oss. En gammal kaffekopp på skrivbordet och sot runt kaminen. Det gör väl ingenting. Jag städar när lusten faller på. Vi hjälps åt allihopa. Både att städa bort och stöka fram. Vi kommer aldrig aldrig någonsin förbjuda kojor i trappan eller lek i köket eller tre små tjejers bullbak. Jag kommer aldrig minnas den där perfekta städdagen men jag minns hur Hilding skrek "mamma koja" när Alicia och Nellie byggt ett jättetält åt honom. Jag minns hur mina älskade barn byggde en hoppborg av alla husets kuddar i vardagsrummet. Jag minns hur vi bakade en jäkla massa bullar, jag och alla grannbarnen. Hur vi kastade mjöl i luften och lekte att det snöade. Städade jag upp det? Såklart, men om det var jobbigt minns jag inte.

Tack vackraste mormor för fina lapptäcket. Jag förstår vilket jobb det måste varit för dig att sy när dina händer värker och dina ögon inte längre ser. Jag ska vårda det ömt.

Min gamla mormor har sytt det...

2009-10-11T11:17:00.000-07:00

vackraste lapptäcket jag kunnat drömma om till mig.

Vitt och blått med en vacker historia bakom.

Ska jag gå och fota det kanske?

Det är höst här hos oss...

2009-10-10T10:54:00.000-07:00

och vi suger musten ur varje dag. Idag blev det en långtur i skogen. Hela familjen var med. Tvåbenta och fyrbenta.

Stängt pga gallsten

2009-10-09T11:43:00.000-07:00

återkommer när kramperna lagt sig och drogerna börjat verka

Johanna blir äldre och lyssnar på Allan Edwall

2009-10-07T06:00:00.000-07:00

foto: telgefoto.se
Ungdomen, kärleken.
Plus det där som man kallar för passioner.
Längtande, trånande.
Och så denna dragning till varann.

Midsommar, nytändning.
Plus det där som man kallar för passioner.
Passande, nödvändigt.
Samt en liten dragning till varann.

Livet är en sand som i ett timglas rinner.
Oh, du dyra liv som tynar och försvinner.
Låt oss leva upp den lilla bit vi hinner.
Du är kvinna jag är man.

Jag hoppar in här nu på morgonen och kör ett upprop...

2009-10-06T23:09:00.000-07:00

Har kört en koll och jag ca 200-300 klick per dag.
Vet att nya tillkommit och andra försvunnit.

Så upprop då!
Skriv en rad bara, behöver inte avslöja dig om du smyger runt här lite. Jag är glad för en "jag läser ibland, hittade hit via en kompis"... ja ni fattar.

Kom igen nu! Vilka är ni? Stilla min nyfikenhet och sätt fart på mitt bloggande som varit enromt segt. Vad vill ni läsa om? Barnen? Hästarna? Konsumtionsbehov? Mitt hus?

Psssst, vet ni vad jag kommer blogga om? Julen såklart!! Snart snart snart är det dags för min favoritårstid. Åh vad jag längtar efter den. Vi tjuvstartar med hyacinter.

Morris and Nolan

2009-10-06T02:18:00.000-07:00

någon som gillar deras flat sadlar?

en sista fläkt av sommaren 2009

2009-10-05T03:03:00.000-07:00

och sen packar jag ner året som gick och tar fram vantar och mössor.
Det frostas där ute. Veden staplas upp och jag har en klump i bröstet. Det här året gick för fort förbi. Vad hände egentligen 2009. 3 månader kvar.

Så jag dammar av mina sommarkläder och tar på mig favorittröjan från våren/sommaren. Den luktar salta bad och sol. Den är lite för stor nu. Och den är solblekt.

Ensam hemma

2009-10-04T00:54:00.000-07:00

maken har dragit på mälarbåten. Så jag och barnen och hästarna får klara oss själva i ett par dygn. Kul? Njae va. Är ingen ensamstående mamma kandidat. Är tragiskt nog lite för beroende av att dela på ansvaret.

2009-10-02T04:46:00.000-07:00

Ja hösten är tung och vacker. På kvällarna tänder jag ljus här hemma och varje fladdrande ljuslåga brinner för vår saknad efter dig. Vi har en liten grav. Hur man sköter den vet jag fortfarande inte. Kastar jag dina leksaker som bleknat av sol och regn? Eller ska de stå där och bli fler för varje gång vi kommer. Vilka blommor ska växa hos dig? Fryser du när marken får frost? Är du inte där längre, flög du iväg för länge länge sedan? Är det vi som står där och saknar i onödan. Jag försöker lära mig att vara mamma till dig. Vad berättar man om. Önskar jag visste vad du lärt dig.

Ibland när jag ser det glimma på havet känns du nära. När solen spricker fram mellan tunga moln. När vi flyger flygplan och molnen ser mjuka ut. Då är vi hos dig. Det är en månad kvar tills du fyller tre år. Ibland träffar jag andra 3-åringar. De pratar. Och springer. Är förnuftiga. Varje gång tänker jag att jag missar våra ögonblick. Varje leende och varje litet steg. Inga teckningar från dagis och inga funderingar från dig. Hur vi än går vidare fastnade jag kvar för tre år sedan. En del av mig kommer aldrig vidare. Livet går vidare men inte vi. Ibland sitter vi stilla på kvällen och tänker på dig, vi säger ingenting. Bara sitter där och håller kvar känslan av din hand. Så liten och så mjuk. Dina ögon som aldrig fick se oss. Känslan av dina sparkar. Dina små kläder som ligger i en påse på vinden. Din filt. Kortet med din hand och fot och lilla svarta hårlocken. Alla foton som jag gömt och aldrig orkat ta fram igen. Alla ord vi vill säga men som fastnar i halsen.

Så älskade son, du fattas mig i varje andetag.

Dags att vända på steken

2009-10-01T00:09:00.000-07:00

Jag har fått mängder med nedlåtande kommentarer här på bloggen angående foton på mig och min viktminskning. Jag vill klargöra en gång för alla att jag inte publicerar kommentarer om min vikt som syftar på att jag skulle ha ätstörningar eller att jag skulle vara viktfixerad.

Jag tänker heller inte försvara mig. Mitt liv och mina beslut.

Men tänk om jag skulle vända på steken och kommentera nedlåtande om alla som lagt på sig lite hull. Oroa och oja mig om blodfetter och hjärtsjukdomar. Lägga mig i deras kosthållning. Då skulle jag bitchstämplas på två sekunder. Tänk om jag skulle få en äcklad min när någon med mer hull än mig tar en extra portion?

Helt allvarligt så tycker jag att det är förbjudet att vara sund. Om jag inte vill äta halvfabrikat och skit så blir jag stämplad. Om jag tränar så är jag träningsfixerad.

Jag är i toppform. Har en vilopuls på 48. Har hög muskelmassa. Orkar löpa milen under timmen. Mockar och tränar hästar hela dagarna. Jag äger inte ens en våg. Vem är det som är viktbesatt? Den som spyr efter att ha tryckt i sig för mycket tårta. Den som gråter för att hon inte hunnit träna. Eller jag som lever ett aktivt liv?

Vad tycker ni? Råder det en vikthets? Är det så att man är mer utsatt om man tappat vikt? Är det okej att vara tjock men inte att vara smal?

Fick svar på mitt CV

2009-09-30T23:04:00.000-07:00

ett underbart jobb. Åh vad jag vill ha det! Som verksamhetsansvarig för pedagogisk verksamhet på en stor ridskola i Sthlm. Jag ska ansvara för teoretisk undervisning av ungdomar med tillval häst i skolan och arbeta med projektet friends i ridskolor runt Sthlm.

Hög lön, kul jobb och perfekta arbetstider.

Håller ni en tumme?

måndag, tisdag och onsdag

2009-09-30T02:31:00.000-07:00

Och det blev höst igen. Kallt och strumpbyxor. Mina ben behöver dubbla strumpbyxor idag.

Jag behöver nya byxor så jag klipper sönder gamla jeans. Miljömedveten är jag och har ingen lust att betala för avklippta jeans.

Ibland blir det sådär bra...

2009-09-29T23:05:00.000-07:00

som inte vågat tro att det kan bli. Vi fick chansen att ha finaste ponnyn RainDrop som våran egen under lååååång tid. Hon ska ridas och tränas och tävlas och sen när Alicia växt ur henne så ska hon blir en alldeles utmärkt ponny till hennes lilla ägare John.

Så nu mina nära och kära ska jag presentera ponnyn RainDrop som går under namnet Bebis. Född 2006 och New Forest. Isabell och visad med resultatet guld. Hopptalang. C-ponny. Och viktigast av allt, hon är helt enkelt underbar. Alicia tar ut henne själv i hagen, ställer upp henne i gången. Hon sitter upp i sadeln och rider helt själv, på stora fina Bebis. Bebis låter oförsiktiga men välmenande Hilding borsta och hon har alltid öronen framåt. Vi älskar våran fina Bebis. Albin är lycklig över hans nya syster och de två pussar och kliar på varandra mest hela dagarna.

Till och med min kära make gillar Bebis. Han leder henne och hjälper A i stallet. Tack älskling för att du biter ihop och anstränger dig. Jag lovar att vi ska åka till varenda bilaffär som du vill besöka.

Och Tack Malin för att du litade på oss och lät Bebis komma hit. Underbart roligt att få lära känna dig och din familj.

Såklart att ni måste få se bilder också.

Jag är så ofokuserad

2009-09-24T02:19:00.000-07:00

KÄnner inte igen mig själv just nu. Jag brukar alltid vara bäst. Aldrig en medelmåtta.

Nu är jag ofokuserad. Orkar inte. Vill inte. Förstår inte.

Men priset är där. Så nära efter 7 år att jag kan snudda vid det. Pengarna. Erkännandet. Titeln. Jobbet. Det är redan klart. Jag behöver bara anstränga mig lite till. Bara lite lite till. Av en evighet kvarstår en sekund. Ändå kan jag inte skaka fram lusten. Jag vet, jag vill och jag kan. Ändå går det inte.

2009-09-23T22:58:00.000-07:00

om du går ut i solen
och sätter dig en stund
för att natten blev så virrig
för att känslorna gick runt

Winnerbäck

2009-09-23T22:37:00.001-07:00

det där var nån annan
det där var inte jag
förlåt tusen felsteg
det enda som jag kunde vara

Winnerbäck

Till Malin, mat LCHF

2009-09-23T11:29:00.000-07:00

Frukost: musli med yougurt eller naturdiet smoothie

Lunch: Kött/fisk/sallad, brukar äta ute men ta bort kolhydraterna helt

Middag: Ugnsbakad lax med avocadosallad och kokta ägg, aioli till det.

Kryddiga köttfärsspett med sallad på fullkornsbulgur och tomater, rödlök och fetaost

Köttbit med rotsaksgratäng med vitlök och grädde

Köttfärspanna med curry, chili, vitlök, linser och bönor

Wallenbergare med kokta ärtor, lingon och bönsallad

Laxpytt med morötter, palsternacka och stekta ägg

Amerikanska pannkakor bakade på dinkelmjöl med grädde och färska bär

Stekt torsk med rotmos och kall romsås

Lövbiffrullader med mozzarellasallad och rödvinssås

sallad med räkor, ägg, kokta grönsaker, lök, ruccola och citronvinegrett.

Stekt lax med grovsalt, dill, vitlök och färskmalen peppar. Ägg och avocado. skagenröra.

Hojta till om du vill ha fler!

Bra eller anus?

2009-09-23T03:43:00.000-07:00

Ja, brunt hår alltså?

Rekommenderar inte HFLC om du har lätt att tappa vikt...

2009-09-23T01:19:00.000-07:00

jag börjar bli ett benrangel trots att jag lagt ner metoden för länge sedan. Min ämnesomsättning är bananas. Fettprocent när jag var hos läkaren 15,8%. Not good. Dags att göda.

Titta här

2009-09-22T23:33:00.000-07:00

bild Malin Römer

Vem som flyttar hem till oss om inte lilla ponnyn bebis. Boxen står ströad och bil och transport resklara. Sa jag att vi längtar? Att hon är välkommen. Och att Alicia har putsat hennes träns.

Så på lördag åker vi 30 mil för att hämta henne. Tack Malin (pssst jag lånade en bild) <3

Runt omkring oss firar alla sina barns födelsedagar

2009-09-22T00:20:00.000-07:00

och vi planerar vi också. Inte för paket och ljus. Vi rustar igen. För att orka gå ner till en hjärtformad gravsten en iskall novemberdag. Vi tar ledigt från jobb och skola. Vi vaknar och inser att det aldrig var en dröm. Det var en iskall sanning, en hand som kramade musten ur vår tro lämnade oss nakna och förtvivlade.

Det har passerat tre år. Jag har vuxit upp. Vi har en Hilding. Jag och han älskar varandra igen. Vi står stadigt inför vad livet har att komma med. Men samtidigt halkar orden. När omgivningen undrar hur många barn vi har. När jag vill svara tre men säger två. Alla ögon, blickar. Som tittar forskande på de som har ett barn som inte finns. Hur ser man ut då och varför gråter vi inte?

Så nu planerar vi igen. För vilka blommor som ska stå där. För hur man hanterar en dag som borde firas men som för oss innebär en dödsdag. Vi undrar hur man går vidare. Förändras någonsin sorgen för den är lika ilande och skarp idag som då. Jag kan fortfarande tappa luften av insikten. Jag kan gråta när jag ser en död fågel. Jag gråter för mamman till fågeln och hennes sorg. För att jag inte har någon här som vet hur det känns. Jag sitter i mörkret på natten och hoppas på att få ett tecken. Jag tittar på kyrkogårdar.

Tack alla som finns runt oss för att ni förstår att Hjalmar inte försvinner bara för att åren går. Tack alla ni som talar om honom. Som vet att han lever i våran familj. Tack för att ni orkar acceptera att det kan gå fel. För att ni läser.

En ny skiva!

2009-09-22T00:08:00.000-07:00

Det här med att ta vara på det lilla i livet.

Idag gör jag det genom att njuta av Winnerbäcks ny skiva. Vad jag har väntat och längtat. Vad jag behöver att få lyssna på hans ord. Att vara bara jag. Ingens mamma och ingens fru, ingen kompis och ingens arbetskamrat. Inget ansvar och inga måsten. Bara sitta ensam hemma och låta musiken dåna. Igen.

Bildbomb på kärlek

2009-09-18T09:27:00.000-07:00

För vi har våran älskade lilla skitunge Albin. Han är en riktig unghäst som gör som han vill för det mesta. Men ibland är han så duktig. Och han är alltid så gullig, pussas och är med på allt.

En liten flicka som gråter...

2009-09-17T11:42:00.000-07:00

för att hennes älskade ponny åker härifrån.

Ni skulle bara veta hur mycket hon älskar honom. Hon ritar teckningar och skriver Elvis överallt. Hon låter honom få hennes glass. Hon blir arg på andra hästarna om de tar hans hö. Hon ler när hon rider. Hon kramar honom i timmar. Henne första egna ponny. Kärlek så oändlig att vi inte kan förstå den.

Och så en säljare som vill bryta köpet. För att jag ville ha hästens papper. För att avelsföreningen inte har en passansökan. För att jag vägrar betala fullt pris för en olaglig ponny.

Priset blev istället en flickas krossade hjärta. Jag får trösta och jag hoppas att våran älskade lillkille får det bra. För oj vad älskad han har varit.

Jag hoppas att hon som sålde honom förstår vad det innebär för en liten tjej att mitt i natten en torsdag lämna tillbaka sin lilla älskling.

Fuck it

2009-09-10T12:14:00.000-07:00

Jag downshiftar i värsta stressen. Skiten i rapporten och drar en vit lögn. Hänger med alla byns kids i mitt nya kök. Vi bakar och pratar och skrattar. Vi drar till stallet. Mockar boxar, matar hästar och rider.

Jag tar vara på varje lust. Jag suger det sista ur varje sekund. Om min största sorg och alla mina tårar tillhör att min son fattas varje dag så tänker jag inte missa en sekund. Jag missar inga leenden eller nya ord eller sorger eller funderingar. De är kloka mina barn. Faktiskt så fruktansvärt fantastiska.

Och jag dissar TV´n och hänger med min make istället. Vi skrattar så vi gråter. Åt grannar. Åt barnen. Åt oss. Vi äter middag klockan tio på kvällen. Vi lägger oss i sängen och pratar. Han menar det när han säger att jag är vackrast av alla. Jag menar det fortfarande när jag säger att han är min bästa vän.

Jag ringer mina bästa vänner varje dag. Vi fikar och tar lediga dagar mitt i veckan och äter lyxluncher. Vi delar varje glädefylld minut och blottar alla fula sorger. Hon vet allt om mig. Om hur arg jag blir Julle ibland och hur ledsen jag blir av hösten numera. Jag älskar hennes barn. Kramar tjejerna lika mycket som mina egna barn. Pussar och berättar hur fantastiska de är.

Livet är fullt av tid att arbeta och stressa och vara medelålders. Nu tänker jag vara 28 i ett helt år och fokusera på det jag älskar.

film också

2009-09-05T23:54:00.000-07:00

http://www.youtube.com/watch?v=KHTtWGzBpNE

Löshoppa hästar

2009-09-05T11:53:00.000-07:00

3:e gången för Elvis och 1:a gången för Albin. Fina va?

Kök nästan färdigt!!!

2009-09-02T01:23:00.000-07:00

Idag ska socklarna (specialbeställda från snickeri) på och fläkten dit och sen ska det fogas och vips är det helt färdigt!

Vi stötte på lite (minst sagt) problem med felaktig eldragning och brinnande SMEG osv.

Men vi fick vårat drömkök. Till sist. I helgen, eller tidigare bara ljuset är okej, fotar jag på det piffade och helt färdiga resultatet men tills dess en liten försmak.

Jag är en kaosmamma

2009-09-01T23:45:00.000-07:00

Kom jag fram till igår. Omgiven av galna barn och borttappade lappar och samtal på skolan om hyss som A hittat på. Toppar det med ridning efter mörkret faller och läxläsning mitt i natten.

Ska man shapea upp sig eller luta sig tillbaka och gilla dekadensen i föräldraskapet?

Och inte nog med det. Jag dricker ett glas vin på en tisdag. Jag tjuvröker ibland. Jag betalar räkningar lite för sent och jag spenderar pengar värre än någon annan.

Jag passar illa in i villalivet men trivs bra. Min fasad behöver aldrig falla för jag ser ingen prestige i att upprätthålla bilden av något jag inte står för.

Jag kommer aldrig att ha koll på föräldramöten eller räntesvängningar. Inte heller kommer min familj ha strukna skjortor på en vanlig jobb/skoldag.

Istället har vi jävligt roligt ihop. Vi lever maxat varje dag. Vi skiter i allt vad jante är och shoppar den där dyra hästen bara för att vi vill. Jag framhåller hur fruktansvärt skönt det är att vara barnfri ibland, att jag kastar in Hilding på dagis. Jag gastar hot till mina barn på affären när de inte sköter sig men köper glass när de är snälla. Vi skrattar hysteriskt varje dag. Jag är gift med min allra bästa vän samtidigt som jag älskar att vara utan honom ibland. Mina barn har fläckar överallt efter en dag med mig men de somnar med ett leende varje kväll.

Hur ser ditt vardagsliv ut?

Rida barbacka

2009-08-23T11:50:00.000-07:00

Gjorde A på sin ponny E. I full fart över gärden och i paddockar. Helt fantastiskt att hon klarar honom själv. Visst är de söta?

En fredagspromenad...

2009-08-21T11:47:00.000-07:00

tog vi med våra fina småkillar i sensommarsolen.

Livet är på allvar underbart vackert!

JAAAAAA!!!!! Kärlek, nostalgi, lycka, sommar...

2009-08-21T09:32:00.001-07:00

idag släppte winnerbäck sin nya singel. Lyssnar om och om igen.

det är lätt att se hur sjuk man en gång var

när såren läks och regnet känns

gör din tolkning. Häll mig full med svar

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

det kan va så förfärligt

det kan va så bra

Nostalgi!!!

2009-08-18T06:28:00.000-07:00

Idag slappar jag och sköter hästar i dylan-tisha.

Vem var din favorit när det begav sig?

Jag var så kär i Dylan. Lite bad boy. Och så gifte jag mig med snällaste mannen i världen.

Och jepp jag lever! Har bara haft fullt upp på jobbet.

Johanna svensk

2009-08-14T04:24:00.000-07:00

intar Ullared imorgon klockan 7.00.

TGIF

2009-08-13T23:52:00.000-07:00

och jag måste dra i nödbromsen. LCHF fungerar lite för bra på mig så igår hade jag kolhydratsfrossa med Hanna i Sthlm.

Nu ligger mitt BMI på 19, inte lägre nu. Nu måste jag dissa den här metoden och börja äta mos och pasta. Rör på mig så mycket att det inte gör något alls.

Idag ska jag ta en promenad med Elvis i skogen och dra upp en ny hage. Springa en slinga och sen åka till Ullared och hämta häst.

Vad ska du göra idag?

Jag börjar dagen med en stor kaffe och lite datortid.

Johanna jobbar, outfit nummer ett

2009-08-10T01:38:00.001-07:00

Korsettliv HM exculsive och kostymbyxor Acne

Albin

2009-08-08T06:09:00.000-07:00

Nedräkning...

2009-08-08T05:47:00.000-07:00

snart kommer Albin!

Och trubbel i paradiset, Elvis har hovböld. På bättringsvägen dock.

insomnia

2009-08-07T17:56:00.000-07:00

klockan 3 och jag är vaken. Fy fan vad orättvist.

Dagens fynd...

2009-08-07T06:38:00.000-07:00

Två par stövlar. Nypris 1899:- per par, jag köpte båda paren för 80 kronor. Japp åttio, fyrtio kronor per par. Slattrea.

Köpte ett par bruna och ett svarta. Ena paret får bli mjuka ridstövlar och andra paret höststövlar.

(ursäkta röran på golvet. Tapetsering pågår)

Vill någon ha ett par, fanns 37 och 41 kvar, så skriv en rad så köper jag till er.

En sista bikinibild

2009-08-06T02:33:00.000-07:00

Bjuder på en sensommar bikinibild. Inga barn hemma. Bara jag som lyssnar på musik, solar och fixar med köket.

LÄgger till att jag tycker att man ska vara stolt över sin kropp. Oavsett hur man ser ut. Om det hänger, eller slänger, eller sticker ut revben. Jag har lärt mig att bli sams med min kropp för första gången sedan jag var barn.

Idag, en dag bland andra, men ändå så annorlunda

2009-08-06T01:27:00.000-07:00

En solstråle som väcker mig.

En vind som blåser förbi.

Ett skratt som bubblar upp.

En ensam tår som faller.

När jag vant mig vid att leva med såret i hjärtat så gör det sig påminnt igen. Att aldrig någonsin glömma. Att inte skynda förbi allt det som är viktigt. Att inte värdera fel. Att varje sekund reflektera över hur skört livet är.

De är många som passerat oss. Vårat barn, morföräldrar och älskade vänner. Som lämnat en hel värld i gråt och saknad. Jag får ibland påminna mig om att det hänt mig, oss. Att vi har en liten grav att sköta. Ett barn som aldrig fick följa med hem. En tom barnvagn. Undanvikta små kläder. Sömntabletter och ångest.

Mitt i all glädje och lättsamhet stannar jag upp och låter mig beröras. Låter smärtan riva en stund. Sitter ensam hemma och minns. Det är inte farligt att känna, det är livsfarligt att bli avtrubbad. Jag gråter egoistiskt för alla ögonblick jag missat och fortsätter att missa. Ett skratt, en dagisinskolning, första ordet. Alla kramar och alla pussar. Jag känner sorg för allt som aldrig blir som jag hoppats.

Älskade lilla ponny och duktiga lilla dotter

2009-08-05T13:23:00.000-07:00

Vad duktiga de är!

Lilla lilla ekipaget.

Han försöker och hon kan.

Finns det något gulligare än en liten ryttare och hennes älskade ponny?

Odd Molly till salu!

2009-08-05T07:34:00.000-07:00

Har blivit för smal för mina Odd Molly plagg.

Allt i nyskick!

Lägg ett bud.

barnyard tunic, storlek 1, nypris 1199:-

Koftan i storlek 2, nypris 1799 elelr 1899.

Klänningen är grå med en stor broderad fjäril på ryggen, storlek 1 men stretch. Nypris 1600:-

Linne vit, storlek 1 men ganska rymlig, nypris 699:-

Kök, en SMEG flyttade in

2009-08-03T13:13:00.000-07:00

fortfarande inga helhetsbilder. Vill hålla lite på det tills kaklet är fogat.

Har ni tips på fina plåtburkar till mina öppna hyllor?

kök del tretusensju

2009-08-02T12:11:00.000-07:00

Det går framåt... Hoppet är det sista som överger människan.

min bebis!

2009-08-01T09:16:00.001-07:00

köket klart snart och min bebis flyttar hit inom kort tid.

Livet är underbart! På allvar.

Johanna fick ett jobb & köpte Albin

2009-07-31T06:47:00.000-07:00

händelserik fredag!

Vad har du gjort?

kök del 1, helt opiffat och halvt ofärdigt men på gång!

2009-07-30T13:45:00.000-07:00

inga fönsterfoder, skyddsplast kvar och inte heller färdigkaklat.

Men snart så!

Klart mamman ska ha en häst?!

2009-07-28T01:24:00.000-07:00

Min make tyckte att jag skulle köpa en häst. Jag hittade Albin 2 år gammal. Vad tycker ni?

Det här med köksbyte...

2009-07-23T22:25:00.000-07:00

är förkastrligt för min i normala fall stenhårda kosthållning.

Hur äter man kolhydratsfattigt utan kök?

Nepp, går inte.

Så jag har ätit:

Pizza

kebabsallad

kebabpizza

kallskuret med mimosasallad

lösgodis

Och inte har jag tid att springa heller.

Som tur är verkar kroppen helnöjd med denna nya dekadens. På söndag blir det som det brukar igen. Nyttig mat. Mmmmm.

Jag renoverar i korsett och jeansshorts...

2009-07-22T02:06:00.000-07:00

känner att jag får till en sexuell stämning då. Jag befinner mig mitt i en 70-tals porrfilm.

Julle menar att jag inte har lämpliga kläder.

Skit i blåkläder. Jag renoverar kök sassy style.

funderar inatt på vilka avtryck man lämnar...

2009-07-21T14:41:00.000-07:00

och mina tankar vilar hos en pojke jag kände för länge sen. En 25-åring som för några dagar sedan lämnat sin familj och sina vänner i stor sorg och saknad. Jag kan känna smärtan men jag kan aldrig dela den. För det är så, att ens primitivaste saknad är bara ens egen. Man ska inte dela den. Inte tränga sig på. Inte göra sig till en del av den. Man ska stå vid sidan och finnas där. Varken mer eller mindre. Sorg och medkännande ska vara respektfullt. Många undrar hur man ska förhålla sig till den sörjande, att det är svårt. Det är inte så komplicerat. Man ska tillåta sig att känna känslor. Att stanna upp. Att våga vara tyst. I tystnaden finns ett deltagande som inte kan komma fram med ord.

Trots att så lång tid flytit förbi har jag klara minnen av honom. Ögonblick. Skratt. Avtryck.

Hur jag minns honom stannar kvar så länge jag finns. Liksom ett sätt att kunna stanna tiden. Jag kan flytta mig tillbaka till 1998, till 1999. Skratta och le. Inte gråta. Av respekt inte göra mig så viktig i sammanhanget.

Jag tänder ett ljus som tack. För avtrycket i mitt liv. Jag skänker min varmaste tystnad och tanke till dem som blev lämnade kvar i sorg och saknad.

Johanna

Sadelpanik

2009-07-20T23:29:00.000-07:00

bild lånad från hastbiten.se

Jag köpte en prestige pony till A och E. Den härliga summan 12799:- För en ponnysadel. Crazy är vad det är. Utan att prova sadeln.

Den kommer på posten idag. Hoppas verkligen att den passar...

Idag red vi på Elvis....

2009-07-20T15:03:00.000-07:00

hon red och jag gick och var stolt. Ponnyn gillade läget och dottern var skitduktig. Satt stilla och lugnt fast han försökte spralla lite.

OS är ett helt rimligt mål. I promise! Min dotter har alla förutsättningar.

Så går det när min make säger...

2009-07-19T23:22:00.000-07:00

"välj själv så blir det som du vill ha det". Så jahapp, jag valde själv. En spis från SMEG. I trefas. Vi har enfas. Har ingen aning om skillnaden men tydligen ska det innebära ett problem. Ja se där. Kvinnor kan.

Idag köpte jag...

2009-07-19T11:49:00.001-07:00

ett kök på IKEA och cashade det. Så nu är jag lite stöddig ett tag :-)

Fuck avbetalningar säger jag.

Välkommen hem Elvis!

2009-07-18T03:24:00.001-07:00

Vi har längtat så! Lilla dotter A har varit stallet non stop sen han kom hem. Det pussas och gosas och matas morötter. Till och med lilla Hilding har fattat tycke för familjens bebisponny. Men mest för Elvis kompis shettisen Mulle. Bilder på Elvis och Mulle har ni här.

Kärlek är vad det kallas tror jag.

Det blev en ljusblå!

2009-07-17T00:42:00.001-07:00

efter att ha konsulterat med världens bästa och ärligaste tjejer så kom vi överens om att blått är flott.

Hmmm, jag och teknik

2009-07-17T00:13:00.000-07:00

skrev ett lååångt inlägg och sen försvann det.

Här hemma råder kreativt (låter bra mycket bättre) kaos som vanligt. Ungar här och där, mina och andras. En ponny på väg och ett kök på gång. Någon frivillig som vill låna mig struktur och några extra timmar?

Köktime!

2009-07-16T12:15:00.001-07:00

men först stranden med våra fina vänner

2009-07-14T22:59:00.001-07:00

sådana som man klickar med på en gång. Som fullkomligt fyller mig med energi och glädje. Mer av det!

Inte blir det sämre av att våra döttrar fullkomligt älskar varandra.

Psst, när jag inte posar blir bilder på mig så här bra. Jävla fiskmin varje gång.